Ibland kan det som borde vara uppenbart befriande istället bli som att hälla sprit i ett sår som ännu inte läkt. Som ni kanske vet så gör det ont, fast på det sätt då vi vet att det är bra. (Det kommer något gott ur allt ont.)
O har Ni tänk att mjuka kontraster kan kännas som hårda när insikten om att "det är så här det borde vara" kommer som ett slag i magen? Men för första gången på länge så behöver jag inte längre fråga mig själv om vem jag är, för just nu är jag, -jag. Sakteliga vänjer jag mig vid mig, och det är mycket på grund av ER. Du och du och du...... För det Ni levererar dagligen till mig är min drog, mitt liv. Jag säger som många sagt förr - Ingen människa är en ö. Känn på orden och dess innebörd, de kommer i alla fall få mig att somna trygg ikväll.
Ni är VACKRA.
//Lina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar